Mitt nya liv

Så nu är det dags att uppdatera vad som hänt sen sist. Så den "djupare" bloggen får vänta. För här kommer fakta: igår hade vi våran immigrations intervju! Och det gick jättebra, så bra faktiskt att jag nu har ett permanent resident card. Alltså ett Green card. Eller ja det kommer på Posten om 7-10 dagar. Jag är så lättad att det äntligen är över. Och det bästa med det är att jag kan resa ut och in från USA hur jag vill. Och nu längtar jag verkligen till att få åka hem ett tag och träffa alla.

Rädslor kan göra oss svaga, men med rätt människor runt oss som utmanar oss så finns det inget som gör oss starkare än att övervinna våran rädsla. Jag är så glad att jag har Casey som utmanar mig att ta ett par steg utanför min trygghets zon, nästan varje dag. Och varje gång jag har gjort det så känner jag det som det inte finns något jag inte kan göra! Jag hoppas att alla har en sådan person i erat liv. Men ibland när en rädsla gör oss svaga, är det oftast vår personlighet som blir svag, vi blir osäkra, och ibland även småsinta och skadeglada. För vi känner väl alla igen hur lätt det är att tex prata illa om någon som man ser som stark i något, istället för att utmana sig själv. Och tyvärr så är detta tonårs beteende nog något som vi aldrig kommer att växa ifrån. För att inte prata illa om någon är ett medvetet val vi måste göra. Se fram emot att hitta och identifiera dina svagheter för det är bara då du kan bli starkare.

Min rädsla har alltid varit att bli " fast" ( i brist på bättre ord). Fast i ett jobb som inte utmanar mig, fast på ett ställe som inte inspirerar mig, altså fast i ett liv som inte överaskar mig och som gör mig glad. Som när jag fick min första lägenhet. Dom flesta unga människor som som flyttar hemifrån känner nog någon sorts frihet, fast jag fick nästan en panikattack! Inte för att jag var rädd för att flytta ifrån mamma och pappa, eller att bo ensam, utan för mig så kändes det som om jag gav upp något, som om mitt öde på något sätt var beseglat. Med " friheten" av att ha min egna lägenhet, kommer också ansvaret av att jobba så du kan betala för den, och med lägenhet kommer ju som alla vet andra räkningar. Jag har aldrig haft problem med att jobba, jag har jobbat länge och mycket sen jag var 18. Och visst finns det en trygghet i att jobba, såsom att kunna få pension när jag blir gammal, men jag vill inte jobba så länge så att jag kan leva när jag blir gammal, eller överleva kanske jag ska säga för pensionen är ju ingen som lever rikt på. Och vem vet hur länge vi får leva. Jag vet att när jag och Casey startar familj så kommer min inställning ändras. Då vill jag nog ha allt som är tryggt och" normalt" men innan dess vill jag leva, för hur kan jag lära mina barn något om världen och livet om jag inte sett och upplevt vad det har att erbjuda. Så i korta drag så är min rädsla i livet är inte att starta nytt eller att vara ensam etc, min rädsla är att inte leva.

Oj vad har jag gett mig in i, skruva en "djupare blogg!?!. Vad jag vill att ni ska veta är att det jag skriver är inte för att jag tror att jag har blivit" upplyst" på något sätt efter min flytt, och då försöker dela med mig av min nyvunna vishet. Utan det jag skriver är ett sätt för mig att se mig själv, mina svårigheter, svagheter m m, i ett mer eftertänksamt sätt. För vi alla har tider i vårt liv som ger oss tillfälle att lära oss om oss själva, växa från det och bli starkare. Varesig det handlar om att bli förälder, gå igenom stora sorger eller bara uppleva äventyr på okänd mark. Så alltså ordet Rädsla innehåller ju så mycket. Rädd för mörker, rädd att vara ensam, rädd att binda sig, rädd för.. Ja man kan nog lista upp en massa rädslor, men nu är ju det här min blogg, så då är det min rädsla som avhandlas. Men jag vet inte hur jag ska kunna skriva om rädsla utan att skriva om mod. För mod utan rädsla är ju bara dumdristighet. Visst var jag lite rädd att resa själv till Thailand och att gifta mig och att flytta och starta ett nytt liv med Casey. Men jag vill inte att rädsla ska ha någon makt över mitt liv. Jag menar lite rädsla är alltid bra för det tvingar oss till att tänka över saker en extra gång. Men när jag står inför något som är gör mig rädd, så kör jag Ronja metoden. Till exempel vad gör jag om jag ramlar i älven. Simmar såklart ! Lite mer om rädsla i nästa inlägg.

Nu ska det bli en liten ändring i mitt bloggande! För hur många tycker att det är intressant att läsa om att jag har tagit en långpromenad med Lady. Honestly! Jag menar hade det varit en ovanlig händelse i mitt liv, så hade det kanske förtjänat att bli nerskrivet och få sin plats i blogg arkivet, men det säger inte så mycket om mitt nya liv, mer än att jag har mycket ledig tid. Så nu känner jag att det är dags att bli lite "djupare" än så. Jag menar jag har gift mig, flyttat till andra sidan jorden, ja startat ett helt nytt liv helt enkelt. Och även fast några inlägg antagligen kommer att beskriva utflykter och långpromenader, så är det nya temat för mitt blogg att vara, vad har jag lärt mig, överkommit, upptäckt om mig själv genom att flytta ifrån min trygghetszon och de folk jag känner mig trygg med. Så med det sagt. Nästa inlägg kommer att handla om begreppet: rädsla, och vad det innebär för mig.

Ja den här helgen har verkligen gått i utforskningens tecken. I fredags lastade vi Lady och lite picknic mat och bestämde oss för att åka och utforska dom vackra omgivningarna. Det är verkligen vackert här. Så vi hade en dag att utforska Oregons vackra natur, och då måste vi ju också lägga ner en dag på att utforska staden lite mer. Så vi åkte till Loyd Center, vilket är ett av USA s första "shopping malls" som också har en isrink mitt inne i det. Så nu har jag ett nytt ställe att åka till när det är dags shoppa loss. Imorgon har vi bestämt att åka åt andra hållet nämligen till stranden! Som jag har hört ska vara väldigt sceniskt! På måndag ska jag ta Lady till vetrinären, hon är ju en väldigt snäll och go hund, men jag vet inte hur hon kommer att reagera med vetrinären. Hoppas att det går bra.

Idag gick Casey upp extra tidigt för att åka och fiska med sina arbetskamrater, tyvärr så innebar det att jag också behövde gå upp extra tidigt för att skjutsa honom till hamnen. Eftersom dom skulle ha med sig öl och grilla. Det är så att eftersom reservisterna kommer in och jobbar 1 helg i månaden. Och då måste dom aktiva också jobba den helgen. Men då får dom komp dagar för det. Och 1 av dom dagarna brukar det alltid vara nån obligatorisk aktivitet och den andra dagen får dom ledigt. Som förra månaden var det paintball. Casey älskar att fiska och han fick en stor fisk som han kom hem och tillagade. Och jag lovade att smaka en bit. Ush jag gillar verkligen inte fisk. Men iallafall medans casey roade sig på sjön så passade jag på att njuta av det otroligt härliga väder vi hade. Långpromenad med Lady och lite fika i parken. Och när jag kom hem så var jag så trött, jag hade ju gått upp kl 5, så jag tänkte ta typ en timmes tupplur, men en timme blev till 4 timmar. Och min lojala hund Lady låg med mig i sängen hela tiden. Sen var det dags att åka och hämta Casey. Och nu fick jag verkligen se hur vacker natur det är här i Oregon. ( Malin om man fortsätter på vägen efter Fred Meyers, så hamnar man nästan i en annan värld) skogen som verkar vara flera tusen år gammal! Och väldigt stora träd som har nästan som lianer som hänger ner, ja det är nästan så att skulle man se en älva eller ett troll komma gående så skulle man inte bli förvånad. För det är något man nästan väntar sig att se.

Ja dagarna kom och gick alldeles för fort när min kära familj var här! Men jag får trösta mig med att jag träffar dom snart igen. Det ska bli så skönt att få komma hem till Sverige och visa Casey att det inte alltid är kallt och mörkt i mitt kära hemland. För alla svenskar vet ju att det finns inget vackrare än Sverige på sommaren. Förra veckan fick vi ett brev på Posten.. Vår immigrations intervju har blivit bokad till den 3e maj. Åhh skönt men nervöst. Så håll tummarna nu. Hoppas att ni håller några dagar lediga i juni så jag får träffa er alla. Kanske en fartfylld dag på Gröna Lund, eller en lugn kväll över en öl eller två på nån krog någonstans. Kram på er alla.

Klockan är halv två på natten och jag ligger sömnlös igen, men inatt är det svårt att somna för nu äntligen är dom på väg! Ochim mindre än 12 timmar så får jag se dom igen. Tråkigt bara att det kommer att regna här imorgon enligt väder rapporten. Hoppas att dom har fel. Men det här är ju ändå portland och då kan man ju nästan alltid räkna med regn. Idag har vi städat hela lägenheten, bäddat sängarna, bakat kaka till morgondagens efterrätt, ( jellokaka) stackars lady fick ta ett bad också. Idag när jag var på Target så såg jag dom sötaste vårkläder för barn någonsin. Längtar tills jag får visa Malin dom. Men nu måste jag försöka sova för det blir en lång dag imorgon, jag ska upp om 4 timmar, duscha , fixa det sista i lägenheten och sen köra till basen för att städa ut bilarna och sen direkt därifrån och hämta min kära familj. God natt på er!

Underbar dag idag!! Först gick vi upp tidigt och åkte till skjutbanan, där mötte vi upp några av caseys arbets kollegor och jag fick skjuta några olika vapen av olika kaliber. Jag gillade .22 kalibern bäst. En mindre pistol som var ganska lätt och i stort sätt ingen rekyl alls. Vi sköt på en bana där FBI tränar och nästa gång ska dom ha träning med bomber och sånt och killen som jobbar där bjöd in oss som åskådare, det kan nog bli kul. Jag fick också höra att uppe i Astoria där vi var finns det mycket svenskar och finnar.. Hmm eller säger man finskar? Ush vad jag blivit glömsk på senare tid. Idag var det 23 grader varmt ute, helt perfekt väder för att vara ute och skjuta. Sen åkte vi och åt lunch/middag. Och när vi kom hem så hade jag fått mitt arbetstillståndskort! Åh vilken bra dag. Så nu är det bara att börja söka jobb då. Eller jag ska vänta tills min familj har varit här.. Men efter det är det dags att sätta på sig jobbsökar hatten!

Ja nu finns det mycket att se fram emot. Om 2 veckor kommer min familj ( större delen av den iallafall) hit. Och i juni åker jag och Casey till Sverige i 21 härliga dagar. Igår köpte jag shape ups så nu blir det många mer och längre promenader med Lady. Tyvärr kommer vi big inte kunna ta med henne till sverige för jag tror inte att hon skulle klara av resan. Men hon kommer att få det bra hos caseys mamma ute på landet i 3 veckor. Caseys mamma älskar djur, så mycket att i förra veckan så marcherade hon rakt in på en tomt där det fanns en stackars utmärglad chihuaha och tog honom. Sen fick hon kontakt med en kvinna som har en gård och hon räddar djur som är herrelösa, här i Oregon och så caseys mamma körde upp stackarn hit och lämnade honom till sitt nya hem. Och det är nog ingen fara att gamla ägarna saknar honom. Eftersom dom band fast honom ute i minus grader utan skydd, mat ,eller vatten. Så meningen var nog att han skulle dö. Glad att det finns modiga människor som vågar ingripa när man ser när något är fel.

Igår så var det paintball på schemat med Caseys jobb, jag fick träffa caseys" arbetskamrater" och nu fattar jag verkligen varför han ogillar somliga. alla var trevliga mot mig men riktiga assholes mot andra. Som en kille som är captain. Han satt och vilade utanför rummet som dom spelade paintball i. Och en kille som är corporal frågade - are you done sir? Och captain asshole svarar; no this is just a hologram of me resting. Och en Annan kille som är känd för att snöra för alla officerare börjar skratta. - Good one sir. WHAT!! Vad fan är det för kul med det, och skämma ut en stackars kille inför alla. Efter paintball så åkte vi till en sjö och grillade, men vi stannade i te då länge för vi behövde åka hem till Lady. Och på vägen hem ringde caseys chef och sa att han behövde ringa alla chaufförer som var med på förra veckans träning för att göra en utredning om vem som hade satt upp en skylt under konvojen där det stod " show us your tits". En kvinna som är gift med en pansionerad major, såg skylten och ringde till majoren på caseys jobb. Och nu måste casey göra en utredning om det, ( vilket inte är hans jobb) för chief warrant officer lägger allt som han borde göra på andra och med andra så menar jag casey och ssgt Pestore. Casey har en stor aning om vem som hade skylten. Men det kommer bli svårt att få honom att erkänna.

Casey hade fält träning i helgen så hela kompaniet var ute och hade övningar och efter vad Casey berättat så var det en riktig helvetes helg, allt som kunde gå gå fel gick fel i stort sätt, och kallt var det där uppe. Så när jag kommer till basen så är det marinsoldater överallt och av någon anledning så blir jag alltid nervös då, jag tror alltid att jag ska bli utskälld för något. Och äntligen får jag se casey han står framför sina marinsoldater och har rapportering , Jag har nog aldrig sett casey så skitig förrut! Och luggen stod rakt upp, ett bevis på att han har dragit handen över huvudet mycket( han gör det när han blir frustrerad ) jag kan inte ljuga och säga att jag inte njuter av i fulla drag när jag ser casey arbeta, ge order, svara på frågor och bara se vilken koll han har på saker, även fast det mesta för mig låter som ett konstigt förkortnings språk- I need you to go the MSC and get the FRO from the NCO. Typ. En annan sak som imponerar mig massor är hur han kan ta itu med folk. Alltså när någon gjort något fel och han behöver tillrättavisa någon. Han gör det så himla bra. Jag kan verkligen lära mig från honom. 2 timmar senare är vi äntligen på väg hem och casey får sin efterlängtade dush. Och jag hade middagen i stort sett färdig bara att koka potatisen kvar. Och jag hade till och med köpt en Boston cream cake med choklad frosting till efterrätt. Mums. Så mätta och belåtna var det dags att gå och sova, det tog inte många minuter innan casey låg och snarkade. Han jobbar så hårt. På torsdag så följer jag med casey och hans unit för att skjuta paintball! Det ska bli kul....

Casey åkte till Seattle imorse och kommer vara borta tills på fredag eftersom han behövde åka till en annan bas och visa dom hur dom ska göra sitt jobb. Så tog han bilen eftersom den inte drar så mycket bensin. Så lämnade han mig med trucken i tron om att jag inte behövde köra runt, men imorse märkte jag att ladys mat var nästan slut. Så det var inte mycket att göra än att ta trucken aka "the monster" och åka och handla hundmat. Och jag behövde också tanka. Det som är bra med att bo i Oregon är att dom har folk som tankar åt en. Inte bara att Nissan Titans är stora som dom är, vår är också höjd så när man sitter i den så är det som man sitter på taket på andra bilar. Så även fast jag var nervös att köra den, och jag var nästan helt säker på att jag skulle backa över nån stackars liten pensionär med rullator. Så gick det riktigt bra att köra och att det var riktigt kul att köra den. Så nu kanske casey får ge mig trucken istället. När man sitter så högt känns det nästan som man äger vägen .

Alla hjärtans dag överaskningen var inte alls vad jag trodde att det skulle vara. Så jag visste ju att vi skulle åka kl 20.00, men jag var klar att åka med jackan på redan kl 19:00. Och jag var väldigt nyfiken på vad casey hade hittat på. Så när det äntligen är dags att sätta oss i bilen så går casey och hämtar en stor ryggsäck. Och jag blir ännu mer nyfiken och försöker pussla ihop ledtrådarna. Vad behöver man en väska och det är bättre om det regnar ?? Så vi sätter oss i bilen och åker i en timme innan vi kommer fram. Och det var ett spa! Casey hade bokat " couples massage " och bokat ett eget hot tub VIP rum, och dom hade satt upp ett bord med champagne och jordgubbar. Rummet var inrett som en djungel med asiatiska statyer och vattenfall och öppet tak, så vi kunde se stjärnorna. ( det var därför Casey ville att det skulle regna, men jag är glad att det inte gjorde det) så där satt vi och drack champagne och åt jordgubbar och sen fick vi massage. Det var en otroligt härlig kväll.

Det är jobbigt att vara så långt borta från min familj, men nu är det bara 6 veckor kvar tills min mamma, syster, gudson och bror kommer. Jag längtar så mycket att få se dom igen. Det ska bli så himla kul! Det enda som är tråkigt är att dom inte får träffs China, vi skulle ha lämnat tillbaka henne den här helgen, men eftersom casey har träning i seattle, så kan vi inte köra upp till pasco. Det är bara så jobbigt att jag har fäst mig vid henne, men vi kan inte ha kvar henne. På ren engelska, It sucks! Men hon kommer att få det bra hos caseys faster som har ett hus med tomt, och förhoppningsvis en annan liten valp att leka med. Casey kommer att vara borta i en vecka på träning så jag kommer vara hemma ensam. Tur att jag har mina hundar som sällskap. Ha det bäst.

Ja idag har det varit en riktigt bra dag, ganska produktiv också. Jag hann både med att ta 3 2 långpromenader med hundarna, och en timme med Lady så hon kunde få springa efter boll i parken. Sen åkte jag och shoppade lite smått och gott, städa upp i lägenheten och tvätta. Ge båda hundarna ett bad som dom var i desperat behov av. Och sen kom Casey hem med blommor och choklad. 2 dagar för tidigt men vem bryr sig! Sen berättade han att han har en överaskning på söndag, det enda jag vet är att vi måste åka härifrån kl 20:00 och vi kommer inte komma hem förrens efter midnatt, och sen sa han att han hoppas att set regnar för det är bättre då. Hmm jag har ingen aning om vad det kan vara. Men det ska bli kul att se. Ha det bäst

Idag tog jag ut hundarna på promenad som vanligt, när helt plötsligt två stora hundar som såg ut som Golden Retrivers på steroider ungefär kom rusande emot oss. Lady reser ragg direkt och ställer sig framför mig, och China vet inte riktigt vad som händer förrens hon blir fullkomligt nertrampad. Lady morrar och dom andra två hundarna morrar tillbaka och china skriker av skräck eller smärta av att bli tacklad av jättehundarna, och mitt i allt så tappar jag Chinas koppel och hon springer så fort som hennes små ben bär henne, genom parken och påväg hem. Jag står där och försöker få med mig Lady som nu står och sniffar på jättehundarna och dom sniffar tillbaka. Medans jag ser Chinas bakdel försvinna genom parken och mot parkeringen och vårat hus. När jag kommer fram till huset står China högst upp på trappan ( 20 trappsteg) och när hon ser mig så vickar hon så mycket på svansen ( "stumpen") att hela hon nästan välter. Det måste ha tagit China ett tag att komma ända upp, eftersom hon hoppar upp ett steg i taget på "valpvis" så det måste ha sett bra roligt ut. Jag lyfte ner China igen och vi fortsatte vår promenad. Och på vägen möter vi en hund som ligger kopplad utanför sin dörr. Och China blir så rädd att hon vägrar röra sig och skriker( i brist på bättre ord) rakt ut. Men det är bara att fortsätta framåt och dra henne med oss. För det värsta jag kan göra är att lyfta upp henne och " mata" rädslan. Men efter några steg så lunkar hon på som vanligt. Jag hopas bara att hon inte blir rädd för andra hundar efter idag. så vi ska ta Lady och China till hundparken mycket i helgen ( casey är ledig Fre-Tis ) så dom får leka med andra hundar.

Eftersom Casey åkte upp till Kamiah igår och han tog Lady med sig, så nu är det bara jag och China hemma. Hon är en helt annan hund när inte Lady är här. Och Lady tycker nog att det är skönt att slippa China för några dagar. Tyvärr så måste vi ge tillbaka China till Caseys faster för Lady börjar bli aggresiv mot henne, och China är dominant så det är bara en tidsfråga innan vi har ett riktigt hundslagsmål. Men det är väldigt synd för China är en väldigt smart hund. det känns jobbigt att lämna tillbaka henne. Men vi får iallafall träffa henne ibland. Nu när det bara är jag och China hemma sågar jag äntligen tid att städa lägenheten, det ser ut som en djuraffär har exploderat i vårt vardagsrum, och sen tänkte jag ta en tur till Costco och titta om jag kan hitta något fint som jag antagligen inte behöver, men jag måste ju muntras upp på något sätt, eller hur? Jag har också börjat träna med mitt Wii active! Och det är jättekul ! Jag har tränat på det i 3 dagar och redan gått ner 1.6 kg. Det bästa att eftersom jag gör 30 dagars utmaningen så är det olika träningar för varje dag, så det är alltid kul att starta igång mitt Wii och se vad för kul det blir idag, saker som Tennis, inlines, dans, kickboxning. Sen har dom också andra övningar imellan som skulpterar musklerna med hjälp av motståndsband. Jag tänker idag också se om jag kan hitta en träningsvideo som jag letat efter, det är en dans workout. Som verkar väldigt kul, och vem gillar inte att dansa ibland, iallafall när man kan "go crazy" hemma på vardagsrummet. Och om jag får råd senare så tänkte vi att vi ska bli medlemmar i nutrisystem, då får man mat för en månad hemskickad. Frukost ,lunch ,middag , och mellanmål. Som är färdig lagad. Men vi har inte råd med det just nu. Snart kommer min familj!! Bara 9 veckor kvar, åh vad jag längtar. Och på tal om familj så fick jag väldigt roliga nyheter , jag kommer att bli faster i augusti :) japp Thomas och Sarah väntar tillökning. Det är på tiden tycker jag. Alla är gravida just nu verkar det som. Och min kusin fick en dotter för några dagar sen, min andra kusin är gravid och min äldsta kusin fick en dotter för 8-9 månader sen. En riktig babyboom i vår släkt. Ha det bäst

Casey kanske blir skickad till Haiti, i 6-10 månader. Och om han inte behöver åka dit, så åker han på utbildning i 7 veckor. Och jag tänker då inte sitta här så jag åker till Sverige!!! Från juni med casey och sen åker han tillbaka och jag stannar i Sverige tills han kommer tillbaka från sin utbildning. Och jag tänker ta med mig Lady till Sverige :) hoppas bara att hon klarar av resan. Men det ska nog gå bra.