Time goes on.

Jaha dagarna går och vad jag ser fram emot nu, är för det första. Att caseys dumma inspektion på jobbet äntligen är över på måndag, whohoo och han äntligen kommer hem från jobbet innan kl 11 på kvällarna. Nästa sak jag ser fram emot är att jag kommer till Sverige i oktober för att jobba ( och för att fixa lite saker ). Men det är lite frustrerande att jag inte har kommit längre i mitt liv här i USA. Jag fick ett brev från USCIS för några dagar sen, och dom har ännu en gång strulat till det med mitt greencard... Gah FRUSTRERANDE!! Så fort jag har det kan jag äntligen börja mitt liv här... På riktigt. Annars får jag tiden att gå ut med hundar och nu när jag äntligen har hittat en rutin i min dag så har jag stora planer på att gå ner till gymmet varje dag.... Hmm ja vi får se hur det går med det.

Dog walking

Så jag har börjat att tjäna lite extra pengar genom att gå ut med sgt Staggs och sgt Najera's hund Mona, en liten 7 månaders pitt bull mix. Så allt jag gör om dagarna nu är att gå ut med hundar. Men det är ok. Jag går ut med henne måndag- fredag och vissa helger när dom har träning. Det är inte mycket pengar men iallafall lite extra shopping pengar. I oktober så kommer jag hem till Sverige igen för några månader för att ta hand om lite saker och för att jobba lite. Casey åker på utbildning i augusti i 7 veckor. Och jag åker till Sverige i oktober. Så vi kommer att missa varandras födelsedagar, Marin kår balen, julafton, och nyårsafton! Jag kommer att sakna honom massor. Men det ska bli skönt att jobba lite igen. Fast jag har vant mig att vara ledig och njuter faktiskt av att ha massor av fritid.

Överaskning!

Ja som sagt så hade casey en överaskning till mig igår, men han lyckades inte hålla det hemligt ända fram till arenan, för Casey hade bett mig att komma till basen och möta honom där, så skulle vi åka direkt till " överaskningen". Men när jag kom till basen så var alla reservisterna där och dom hade också en ceremoni för nya chefen som kom förra veckan. Och om det inte vore nog med förvirring så håller dom på med ombyggnad på området så jag visste inte hur jag skulle komma till caseys byggnad pga alla avspärningar. Så mitt i förvirringen när jag försöker hitta en väg runt till Caseys kontor, så hör jag någon som ropar från parkeringen -" hey Linda! Where are you going!?" och jag ser 2 killar komma gående emot mig. Men jag känner inte igen dom( jag menar alla ser ju likadana ut i uniform, ) men när dom närmar sig ser jag att det är Sgt Stagg och Lcpl Laughlin. Och dom erbjuder sig att följa mig genom kontoret till andra sidan där caseys byggnad ligger. Och medans vi går igenom kontoren förbi alla stirrande ansikten så säger Sgt Stagg. " so are you looking forward to the fight tonight?" och håller upp händerna som om han boxades. ÖVERASKNING FÖRSTÖRD! Men det var ok. Visade sig att jag och Casey och några killar han jobbar med skulle gå på MMA ( mixed marshall Arts) finalen eller vad man kallar det. När huvudnummret är för att få bälte, och bli champion. En av killarnas bror tävlade i huvudnummret för bältet. Och faktiskt överaskande nog så var jag helt inne i det, jag klappade händerna och skrek så mycket att jag fortfarande känner av det. Hmm jag kanske är lite blodtörstig ?!? Fast jag måste säga att hade jag inte " kännt" sista killen och verkligen hållt på honom så hade jag nog inte blivit lika exalterad. Och nu ser jag faktiskt fram emot nästa MMS match.

Dags att uppdatera!!!

Oj nu har det inte hänt mycket på min blogg, men det har hänt massor i mitt liv. Inga livsändrande saker men ändå massor av roliga saker. Where to begin.. Where to begin??? Ja som ni vet så kom jag och casey äntligen iväg till Sverige, efter mycket om och men!. Och vi hade en sån otroligt härlig semester, mycket tack vare min underbara syster som är en sån otroligt generös människa som lät oss komma och bo hos henne, och inte bara det, vi fick ta deras sovrum. Tack för allt min lillstrumpa! Och tack för allt du planerade och gjorde för oss. Efter 3 härliga veckor i Sverige, så var det ganska bitterljuvt att sätta sig på planet och åka hem. Men resan gick bra och vi fick 12 hela timmar att tvätta, duscha, sova, packa om, och sen sätta oss i bilen och köra upp till Idaho! ( 9 timmars bilresa)För att fira 4th of july. Och äntligen få se vår kära Lady igen. Åh vad jag har längtat efter min lilla hund. När vi kom upp till Idaho så hade inte Lady kommit än, så det var bara att vänta och längta efter henne lite till. Och när vi alla står i köket och pratar så hör vi hur Lady och familjen Drown går upp mot huset, och jag kan ju inte hålla mig så jag ropar efter min Lady nästan så fort dom öppnar dörren. Och stackars Danielle som håller 2 hundar ( jag visste inte det) + packning nästan blir omkulldragen av lady. Och lady kommer inrusande och fullkomligt kropps-tacklar mig och överöser mig med pussar. Hon är så fin. Första natten var hon lite förvirrad dock och visste inte riktigt vem hon skulle sova med. Men det gick över fort. Det var så himla kul för Kori och Josh var också uppe i Idaho och dom kom förbi och spenderade natten hos caseys föräldrar innan dom tidigt på morgonen körde hem till San Diego igen, det var väldigt kul att träffa dom igen. Och oj vad stor Abbilynne har blivit!! När vi kom hem så hade vi fått post från Uscis och såklart har dom gjort fel igen på mitt Greencard! Först var jag 1 år yngre och nu 1 månad äldre. Kom igen hur svårt ska det vara?? Jag skickade ju med mitt person bevis där set tydligt står september 17 1982. Inte augusti 17 1983. Det har varit mellan 30- 36 grader varmt hela veckan, men idag är det lite svalare ute ( typ 26 grader ) vilket är skönt för casey har något inplanerat för oss ikväll. Och han rekomenderade att jag ska ha jeans. Så då är det skönt att det inte är så otroligt varmt. Undrar vad det är vi ska göra ??? Åh jag höll på att glömma, jag var hos tandläkaren här i förrgår. Och jag fick reda på att jag gnisslar mina tänder och pga att min käke är bakåtdragen, så skadar det mina tänder så mycket att dom spricker!! Det är därför jag har" chippat" mina tänder så ofta, speciellt på tuggytorna. Och vad gör man åt detta problem undrar ni då.... Jo man bryter av min käke och för den framåt och sätter fast den.Lätt som en plätt! Ja men det finns en liten chans att det går att ordna med tandställning, fast min tandläkare verkade inte alltför hoppfull, så jag måste konsultera en orthodontist, om vad som är bäst. Och jag måste sova med ett munskydd under tiden, vilket inte kommer att funka för mig som får andnings stopp när jag sover. Jag måste också få kronor till dom tänder som har blivit förstörda av mitt " tand gnuggeri."jag undrar bara varför min tandläkare hemma i Sverige aldrig sagt något, utan bara fortsatt att laga mina tänder gång på gång. Och jag har betalat massor varje gång. Vet inte vem man kan lita på längre. Nej nu ska jag njuta av en almond/ poppy seed muffin, och lite grönt is te.

RSS 2.0