Mitt nya liv

jo det känns bara mer och mer att detta är det rätta beslutet.
jag kommer alltså att åka till USA  i början av maj. och då kan jag äntligen leva mitt liv tillsammans med Casey.
jag inbillar mig inte att det kommer bli helt lätt att vara gift med en militär, eftersom han kommer att jobba ganska mycket, och det har han redan förklarat för mig, och han är väldigt orolig över att han kommer att vara borta så mycket att jag kommer att tröttna. men så länge han kommer hem på kvällarna och är ledig på helgerna så är jag nöjd, och det kan jag leva med ett tag. jag vet ju också att det kommer att bli lättare, och han kommer att jobba mindre tillslut.
så som vi har det nu , tär mer på oss än något annat. jag menar vem kan vara nöjd med ett förhållande på den här distansen och veta att så kommer det att vara för alltid om vi inte gör något.
nu är det bara ett par steg kvar, det värsta och mest avgörande händer på Måndag..... lämna in min avskedsansökan.
sen är det små saker att göra som att ansöka om ett internationellt körkort ( ikk) tar ett par dagar att få, men är lätt att ansöka om)  sen måste jag ha med mig ett  person bevis som är översatt på Engelska,  och bilder och sånt, men det kan jag fixa där.

jag kommer inte att kunna komma tillbaka till Sverige det första året. men jag vet att min familjoch vänner kommer att  hälsa på mig i mitt nya land.

jaha  fick ett sms från min älskling idag, och han sa att han var och  pratade med en advokat om vilka alternativ vi har till att gifta oss, så vi slipper alla väntetider, om det fanns något sätt..... och det fanns det.
Så han ringde och sa att jag skulle säga upp mig och komma dit om 3 månader så vi kan gifta oss!!!!
gulp jag vill ju gifta mig och jag vill gifta mig med Casey, men ändå känns det lite läskigt. att lämna allt och alla.
vågar jag verkligen säga upp mig? kanske säkrare att ta tjänstledigt och och sen när vi ser att det verkligen funkar. säga upp mig.

planen är att jag fixar paprerna här och sen åker jag dit om 3 månader för att gifta mig i  borgerligt utan kyrka och så,. mest bara för att få paprerna. och sen när allt är fixat så har vi en stor fest och kanske ännu en vigsel ceremoni för vänner och bekanta för att fira, några månader senare.



Så när jag hade fått det samtalet så ringde jag såklart den människa som jag pratar om allt med. MALIN.
och som hon sa- jag vet ju att du kommer att göra det. du gör ju allt som du säger att du ska göra, och om du gör det och det inte funkar, så har du iallafall försökt och levt lite,  och det går ju alltid plan tillbaka till trygga Sverige.

Så snart om allt går vägen blir jag MRS Linda Woods.
GULP!!!

ja alltså som man kanske kan se på rubriken så handlar alltså detta inlägg om motsatsen till varandra.
just nu känner jag mig både upp och ner och fram och bak. hmm ja jag vet att det låter konstigt men mitt liv är ganska konstigt just nu.

jag har ett förhållande som både är VÄLDIGT intensivt på många sätt och samtidigt passivt på andra sätt pga distansen.
det är väldigt svårt att planera saker. och jag är en sån som gillar att planera och ha en plan för det mesta, men med Caseys jobb så är det ofta väldigt mycket som händer " last minute". så man vet inte riktigt när man kan ses nästa gång. även fast det inte gått mer än 2 månader mellan besöken ( förutom när han var i Irak).


sen har jag mitt liv här som är ganska bra. jag har ett bra jobb och tjänar bra med pengar. men ändå så kan jag inte sluta tänka på ett liv utanför Sverige.  utanför allt jag vet och känner till.  alltså de flesta som känner mig vet att jag inte är speciellt rädd av mig, alltså när det gäller att pröva nya saker. eller genomföra saker. även om det innebär att jag måste göra det ensam. men ibland så skrämmer tanken mig att jag inte kommer att träffa min familj och vänner, när jag flyttar.
och att tänka på att jag kommer att missa mycket av Melvin och Matildas uppväxt känns hårt, men sen så tänker jag också att jag måste ju leva mitt liv och skaffa min egen familj.

Ja slutresultatet av allt detta grunnande blir ju att jag har svårt att sova.  ( och nu kan jag inte använda mina sömnpiller, pga att jag ibland jobbar kväll sen morgon) och då blir jag väldigt ofokuserad på jobbet. och irriterad i allmänhet.

den dagen jag har allt planerat och börjar att ta hand om det, kommer jag må bra. men just nu är allt upp och ner , och fram och bak.

kram på er alla.



Casey. på hos Kori och Josh, notera de 2 ölburkarna på var sida om honom.=)