Mitt nya liv

Rädslor kan göra oss svaga, men med rätt människor runt oss som utmanar oss så finns det inget som gör oss starkare än att övervinna våran rädsla. Jag är så glad att jag har Casey som utmanar mig att ta ett par steg utanför min trygghets zon, nästan varje dag. Och varje gång jag har gjort det så känner jag det som det inte finns något jag inte kan göra! Jag hoppas att alla har en sådan person i erat liv. Men ibland när en rädsla gör oss svaga, är det oftast vår personlighet som blir svag, vi blir osäkra, och ibland även småsinta och skadeglada. För vi känner väl alla igen hur lätt det är att tex prata illa om någon som man ser som stark i något, istället för att utmana sig själv. Och tyvärr så är detta tonårs beteende nog något som vi aldrig kommer att växa ifrån. För att inte prata illa om någon är ett medvetet val vi måste göra. Se fram emot att hitta och identifiera dina svagheter för det är bara då du kan bli starkare.

Min rädsla har alltid varit att bli " fast" ( i brist på bättre ord). Fast i ett jobb som inte utmanar mig, fast på ett ställe som inte inspirerar mig, altså fast i ett liv som inte överaskar mig och som gör mig glad. Som när jag fick min första lägenhet. Dom flesta unga människor som som flyttar hemifrån känner nog någon sorts frihet, fast jag fick nästan en panikattack! Inte för att jag var rädd för att flytta ifrån mamma och pappa, eller att bo ensam, utan för mig så kändes det som om jag gav upp något, som om mitt öde på något sätt var beseglat. Med " friheten" av att ha min egna lägenhet, kommer också ansvaret av att jobba så du kan betala för den, och med lägenhet kommer ju som alla vet andra räkningar. Jag har aldrig haft problem med att jobba, jag har jobbat länge och mycket sen jag var 18. Och visst finns det en trygghet i att jobba, såsom att kunna få pension när jag blir gammal, men jag vill inte jobba så länge så att jag kan leva när jag blir gammal, eller överleva kanske jag ska säga för pensionen är ju ingen som lever rikt på. Och vem vet hur länge vi får leva. Jag vet att när jag och Casey startar familj så kommer min inställning ändras. Då vill jag nog ha allt som är tryggt och" normalt" men innan dess vill jag leva, för hur kan jag lära mina barn något om världen och livet om jag inte sett och upplevt vad det har att erbjuda. Så i korta drag så är min rädsla i livet är inte att starta nytt eller att vara ensam etc, min rädsla är att inte leva.

Oj vad har jag gett mig in i, skruva en "djupare blogg!?!. Vad jag vill att ni ska veta är att det jag skriver är inte för att jag tror att jag har blivit" upplyst" på något sätt efter min flytt, och då försöker dela med mig av min nyvunna vishet. Utan det jag skriver är ett sätt för mig att se mig själv, mina svårigheter, svagheter m m, i ett mer eftertänksamt sätt. För vi alla har tider i vårt liv som ger oss tillfälle att lära oss om oss själva, växa från det och bli starkare. Varesig det handlar om att bli förälder, gå igenom stora sorger eller bara uppleva äventyr på okänd mark. Så alltså ordet Rädsla innehåller ju så mycket. Rädd för mörker, rädd att vara ensam, rädd att binda sig, rädd för.. Ja man kan nog lista upp en massa rädslor, men nu är ju det här min blogg, så då är det min rädsla som avhandlas. Men jag vet inte hur jag ska kunna skriva om rädsla utan att skriva om mod. För mod utan rädsla är ju bara dumdristighet. Visst var jag lite rädd att resa själv till Thailand och att gifta mig och att flytta och starta ett nytt liv med Casey. Men jag vill inte att rädsla ska ha någon makt över mitt liv. Jag menar lite rädsla är alltid bra för det tvingar oss till att tänka över saker en extra gång. Men när jag står inför något som är gör mig rädd, så kör jag Ronja metoden. Till exempel vad gör jag om jag ramlar i älven. Simmar såklart ! Lite mer om rädsla i nästa inlägg.

Nu ska det bli en liten ändring i mitt bloggande! För hur många tycker att det är intressant att läsa om att jag har tagit en långpromenad med Lady. Honestly! Jag menar hade det varit en ovanlig händelse i mitt liv, så hade det kanske förtjänat att bli nerskrivet och få sin plats i blogg arkivet, men det säger inte så mycket om mitt nya liv, mer än att jag har mycket ledig tid. Så nu känner jag att det är dags att bli lite "djupare" än så. Jag menar jag har gift mig, flyttat till andra sidan jorden, ja startat ett helt nytt liv helt enkelt. Och även fast några inlägg antagligen kommer att beskriva utflykter och långpromenader, så är det nya temat för mitt blogg att vara, vad har jag lärt mig, överkommit, upptäckt om mig själv genom att flytta ifrån min trygghetszon och de folk jag känner mig trygg med. Så med det sagt. Nästa inlägg kommer att handla om begreppet: rädsla, och vad det innebär för mig.

Ja den här helgen har verkligen gått i utforskningens tecken. I fredags lastade vi Lady och lite picknic mat och bestämde oss för att åka och utforska dom vackra omgivningarna. Det är verkligen vackert här. Så vi hade en dag att utforska Oregons vackra natur, och då måste vi ju också lägga ner en dag på att utforska staden lite mer. Så vi åkte till Loyd Center, vilket är ett av USA s första "shopping malls" som också har en isrink mitt inne i det. Så nu har jag ett nytt ställe att åka till när det är dags shoppa loss. Imorgon har vi bestämt att åka åt andra hållet nämligen till stranden! Som jag har hört ska vara väldigt sceniskt! På måndag ska jag ta Lady till vetrinären, hon är ju en väldigt snäll och go hund, men jag vet inte hur hon kommer att reagera med vetrinären. Hoppas att det går bra.

Idag gick Casey upp extra tidigt för att åka och fiska med sina arbetskamrater, tyvärr så innebar det att jag också behövde gå upp extra tidigt för att skjutsa honom till hamnen. Eftersom dom skulle ha med sig öl och grilla. Det är så att eftersom reservisterna kommer in och jobbar 1 helg i månaden. Och då måste dom aktiva också jobba den helgen. Men då får dom komp dagar för det. Och 1 av dom dagarna brukar det alltid vara nån obligatorisk aktivitet och den andra dagen får dom ledigt. Som förra månaden var det paintball. Casey älskar att fiska och han fick en stor fisk som han kom hem och tillagade. Och jag lovade att smaka en bit. Ush jag gillar verkligen inte fisk. Men iallafall medans casey roade sig på sjön så passade jag på att njuta av det otroligt härliga väder vi hade. Långpromenad med Lady och lite fika i parken. Och när jag kom hem så var jag så trött, jag hade ju gått upp kl 5, så jag tänkte ta typ en timmes tupplur, men en timme blev till 4 timmar. Och min lojala hund Lady låg med mig i sängen hela tiden. Sen var det dags att åka och hämta Casey. Och nu fick jag verkligen se hur vacker natur det är här i Oregon. ( Malin om man fortsätter på vägen efter Fred Meyers, så hamnar man nästan i en annan värld) skogen som verkar vara flera tusen år gammal! Och väldigt stora träd som har nästan som lianer som hänger ner, ja det är nästan så att skulle man se en älva eller ett troll komma gående så skulle man inte bli förvånad. För det är något man nästan väntar sig att se.

Ja dagarna kom och gick alldeles för fort när min kära familj var här! Men jag får trösta mig med att jag träffar dom snart igen. Det ska bli så skönt att få komma hem till Sverige och visa Casey att det inte alltid är kallt och mörkt i mitt kära hemland. För alla svenskar vet ju att det finns inget vackrare än Sverige på sommaren. Förra veckan fick vi ett brev på Posten.. Vår immigrations intervju har blivit bokad till den 3e maj. Åhh skönt men nervöst. Så håll tummarna nu. Hoppas att ni håller några dagar lediga i juni så jag får träffa er alla. Kanske en fartfylld dag på Gröna Lund, eller en lugn kväll över en öl eller två på nån krog någonstans. Kram på er alla.