när jag träffade Casey ,
efter att jag och casey hade pratat på telefon , över internet och ja på alla sätt man kan komunicera egentligen, bortsett från röksignaler, så blev det dags att ta nästa steg och träffas face to face. som vi americanos säger, hahah ,
jag kommer inte ihåg vilket datum det var , men iallafall så flög jag till honom, via amsterdam och detroit för att senare landa i san diego 18 tim senare, jag har kommit på att jag älskar ja notera att jag säger älskar att "hänga" på flygplatser, om man har 2 -3 timmar på sig att gå runt och kika på affärerna , sätta sig ner i en bar med något att dricka och sitta och röka, och bara tok glo på folk, undra var dom ska ,, var dom har varit, hitta på lite historier i mitt huvud om folk, jättekul,
men iallafall jag landade i san diego, och jag gick för att hämta mitt bagage, jag var inte nervös än för att jag trodde att jag skulle ha lite tid att samla mig innan jag träffade honom, men tji fick jag , i san diego är hallen där folk står och väntar på folk som just landat, samma som där man hämtar sitt bagage. och det fattade inte jag förrens jag åker ner för en rulltrappa och ser någon jag känner igen, jag känner hur hjärtat börja dunka så hårt så det dånar i huvudet, och jag kan ju säga att jag blev inte det minsta besviken, han hade den svarta tröjan och svarta kepsen som han sagt att han skulle ha. sen när han ser mig och jag ser att han känner igen mig ger han mig ett sånt leende att helt plötsligt känner jag mig inte nervös längre, bara sååå trött,
jag kommer fram till jonom, och han ger mig en kram, sen helt naturligt känns det, en puss på munnen,
medans vi står där och väntar på min väska ( kommer typ sist av alla , såklart) pratar vi om allt möjligt , lite nervöst prat kanske, Äntligen kommer min väska och Casey som den gentleman han är går fram och tar den från bandet, och bär den till bilen, ( kändes så skönt att få komma ut i kvällsfriska sommar luften)
casey lägger väskan i bilen sen går han runt och öppnar bildörren på min sida, väldigt uppfriskande med killar som vet hur man tar hand om tjejer, ( fast lite ovant var det nog för honom okså)
vi pratade hela vägen till hans lägenhet som om vi hade känt varandra i flera år , sen kommer vi fram till hans och hans rumskamraters ( chris och Art)
när vi kom dit så var chris uppe, vi pratade en stund sen kände jag hur jäkla trött jag var så vi gick och la oss, vi hade ju en LÅNG (14 timmars ) resa dagen efter upp till Idaho.
och det skriver jag om nästa gång för nu har casey kommit hem, och vi ska prata lite innan det är dags för sängen,
to be continued.........
